Internationella kvinnodagen

Så var det dags igen! Uppmärksammandet av internationella kvinnodagen. I år firades 100-årsjubileet av denna dag. Det kan man inte tro, inte om man gör ett tvärsnitt av jämställdheten i Sverige eller i något annat land i världen. Att vi inte hunnit längre på dessa 100 år är anmärkningsvärt.

Kanske beror detta på att den feministiska kampen (som för övrigt bör kallas jämställdhetskampen, med tanke på att svensken, oftast bara tänker på detta just den 8 mars, alltså en gång per år, och alltså inte är medveten om de strukturer som över- och underordnar män och kvinnor, och som alltså inte är en del i kvinnokampen, varför begreppet feminism blir missvisande) inte förs mer kontinuerligt. Kvinnokamp måste ske varje dag, inte enbart på festligt vis med ballonger till barnen och föreläsande aktivister en dag per år. Kampen måste föras AV folket, inte FÖR folket. Kampen måste erkännas, inte förkastas (ofta av män av någon märklig anledning. Kanske vill män generellt sett inte dela med sig av makten...???)

Kanske är vi i vårt land så nöjda över att vara "världens mest jämställda land". Kanske är vi nöjda över att kvinnor i vårt land är underställda männen, att vi rekonstruerar förtryckande system, att vi tillåter att makten är förbehållen männen, att kvinnor jobbar mest i vårt land men till lägst lön, att männen äger de flesta rikedomarna, att männen står för 95 % av allt våld, att männen projicerar sitt våld mot kvinnor och barn, att män tillåts tro att de är jordens allt, jordens mitt, att männen smiter undan det oavlönade arbetet (även om det finns de som stolt kallar sig feminister bara för att de hämtar barn på förskolan eller tvättar kläder ibland), (fast det finns ju också män som är jämställda på riktigt och feminister. Men jag generaliserar just nu för att kunna visa på ett mönster.)
Kvinnokamp och kamp för jämställdhet - jämlikhet mellan kön är vårt gemensamma ansvar och en kamp som måste föras varje dag.

Vad beror denna över- och underordning på? Denna könsmaktsordning - för det är ju det det handlar om, att könskategorin män som kollektiv är överordnad könskategorin kvinnor som kollektiv.

Några viktiga delar i orsakerna anser jag vara:

1. Kapitalismen
2. Patriarkatet
2. Människans behov av att "köna" människor
3. Vårt sätt att uppfostra barn
4. Heteronormativiteten
5. Den mänskliga lojheten.

Jag vill vidareutveckla var och en av dessa fem angreppspunkter, men inte just nu. Se det som en följetong istället...

Befrielsen är nära, dagen är nu mogen, nu vaknar vi kvinnor - Å, alla kära systrar, dagen är äntligen här...