Lafa och HBT-utbildning

Nyss hemkommen från en mycket trevlig tillställning som Lafa (Landstinget förebygger AIDS) anordnat i samband med deras 20-årsjubileum.
Tänk, 20 år med kamp, politiskt som ideellt och professionellt, med syfte att minska smittspridning och bekämpa AIDS, men också för att främja sexuell hälsa.

Lafa bildades en gång i tiden för att bemöta en "ny" epidemi i Sverige. Och nog behövdes denna satsning! Inte bara Lafa arbetar med detta, det finns många frivilligorganisationer som arbetar med att förebygga HIV-spridning och öka medvetenhet och för att garantera en god sexuell hälsa.

Många tror att AIDS och HIV inte existerar idag, i alla fall inte i så stora mängder. Åtminstone om man får tro undersökningar kring attityder kring sexuellt umgänge och den låga andelen människor, framförallt ungdomar, som skyddar sig vid samlag.

Detsamma gäller också om man läser budgeten som majoriteten i Landstinget lagt. Där står inte ett ord om detta, många organisationer förlorar de statliga HIV-medlen och Landstinget täcker inte upp med förstärkt verksamhetsbidrag. Sprutbytesprogram för missbrukare har röstats ned, inga satsningar i budgeten och en ren okunskap om dessa frågor är kännetecken för Fp, M och Kd i dagsläget.

I lördags uppmärksammades traditionsenligt WAD - World AIDS Day. Statsminister Rheinfeldt talade i kungsträdgården. Märkligt nog framstod det som att statsministern tycks tro att HIV-spridning enbart är ett problem i underutvecklade länder, företrädesvis på den Afrikanska kontinenten, och att problemet är särskilt stort bland kvinnor. Så är det, men vår statsminister och även majoriteten i Sveriges största parlament - Stockholms läns landsting - glömmer bort en viktig grupp i denna fråga, nämligen MSM - Män som har sex med män.

För det första tror de flesta att denna grupp består av hmosexuella män. Men icke! Gruppen är betydligt större än så. Dit räknas också bisexuella och heterosexuella män. Statsministern sa inte ett ord om hur regeringen vill arbeta för att bekämpa smittspridningen i Sverige. Inte ett enda!

Inte tycks majoriteten anse att något bör göras för att minska spridningen av HIV och annan STI i gruppen MSM. Ökningen av smittade är 100 % på ett år och det rapporterades redan i juli månad detta år!

Ibland tror jag att cynismen är tämligen utbredd inom borgerligheten. "Utsätter man sig för risker får man stå sitt kast - då får man döden dö!" Enkelt, eller hur? Då försvinner ju problemet...

Skamligt anser jag!

Något som däremot är glädjande är att polismyndigheten i Stockholms län nu låter utbilda samtlig personal för att säkerställa att denna innehar "HBT-kompetens". Det till skillnad mot rikspolisstyrelsen som i maj detta år föreslog att stryka HBT-kunskap från utbildningarna på polishögskolan, men backade tack och lov efter massiv kritik.

Stå på dig Carin Götblad!!

Fy vad orättvist!!

Ännu en kamrat död!
Robert.

Jag kan inte fatta att det har hänt, igen! Varför har Robert, min vän och kollega, ryckts bort så hastigt och så tidigt? Vad är meningen med det?

Jag saknar Robert så oerhört, trots att vi inte var närmsta vänner!

Det känns tomt, ensamt och trist! Döden är obarmhärtig. Så är också Herrens vilja. Jag tycker ibland att Han är orättvis och lämnar så många frågor kvar.

Jag minns Robert främst som en person som alltid fanns tillgänglig, dygnet runt. Med goda råd, reflektioner och utstuderad detaljkunskap, men också som den alltid glade, varme och erkännande människa Robert var.

Saknaden är enorm, och brutal!

Jag vet inte vad mer jag kan säga, varför just nu? 34 år...Det är inte rättvist.

Jag kommer att höra din röst ändå. "jag kan berätta att...". Dina orförglömliga och ovärderliga insatser för communityt och dina instaser för individer, kommer aldrig att förminskas. Du VAR Robert och ÄR Robert och kommer alltid att VARA Robert, i mitt hjärta, och min själ, för alltid!

TACK!

Kärlek...

I väntan...

Äntligen!!!
Nu står adventsstaken i vardagsrummet och stjärnan är noggrannt upphängd i fönstret. Nu börjar väntan. Väntan på vaddå kan en undra? Men det är ju faktiskt så; att nu börjar den viktigaste av alla väntor; väntan på Herran!

För många människor är denna väntan en väntan på något annat. Vad dessa väntar på har jag inte riktigt förstått, men kanske en väntan på bätte tider eller väntan på något gott. Vem vet?
Många människor förbereder just nu den största kristna högtiden, enligt många.
Men vänta ett slag!
Den största kristna högtiden är väl ändå inte julen???

De viktigaste sakramenten återfinns ju faktiskt inte under julens ceremoni! Kristi förrådande, Kristi förlåtande, Kristi kropp och blod som utgives respektive utgjutes, Kristi korsfästelse, död och uppståndelse. När händer detta? Under julen? Knappast! Julen symboliserar bara glädjen när Helig Jungfru Maria får besked att Messias, Frälsaren, är nära. Frälsaren föds sedan, men inte på julafton vilket vi idiotiska, historielösa västeuropeer tycks tro, men på juldagen (fast egentligen senare än så). Och julklapparna får symbolisera de tre vice männens gåvor till den väntade Frälsaren. Men vad hette de?

Ja, just det: Kaspar, Melkior och Balthzar. Hur många vet det? När en frågar om detta får en till svar: Athos, Phortos och Aramis. Men hallå! Vilka var de? De var ju de tre musketörerna; en saga av Dumas!! Kära någon!!!

Nå, så vart vill jag komma?

Varför fira Jul, när en inte vet vad jul innebär!?

Låt oss alla fira den riktigt viktiga högtiden i så fall, om vi nu ska vidmakthålla och befästa de kristna högtiderna; låtom oss fira påsk! Påsken är värd att fira, julen enbart en liten del av den kristna traditionen, men det så klart; julen tycks inte så krävande... En som förstå de kristna budskapen skulle inte enbart fira jul utan att skämmas!

Så länge vi inte är kristna som folk, låt oss undvika det falska, kommersialliserade julfirandet!!! Ett sådant beteende är hädande om något!

"Kristus är sannerligen uppstånden...!!!"

TENTAÅNGEST!!!

Varför ställer man till det så att man hela tiden pluggar??? Det är ju kul ett tag, ända tills det är dags att skriva tenta!!! Jag kommer aldrig ifrån detta underbara fenomen kallat tentaångest. Ångesten kommer smygande, står ett tag i den mörka vrån och lurar, men rätt vad det är hoppar den fram, hugger tag i nacken, klamrar sig fast på ryggen och sitter och väser bakom öronen på mig.

Om nätterna kan jag inte sova, stirrar i taket i det nedsläckta rummet som skiftar i vit-gröna nyanser; månens verk. Det är klibbigt av kallsvett och lakanen är brännheta. Munnen torr som när man suger på häggbär. Kan det inte bli morgon snart, så jag slipper tänka på det här?

Ja, det är inte lätt att vara student.

Fast å andra sidan är det ganska mysigt med plugg också, helst när det är höst och man kan krypa upp i fåtöljen med en filt och en kopp te samt sätta på en skiva med Poulencs stabat mater! Mysigt är också när man upptäckt att den där hemska boken finns i svensk översättning med referat på nätet!!!

Hjälte!!

Hjältedådig insats belönas med medalj av länspolismästaren

Länspolismästare Carin Götblad belönade på tisdagen den 2 oktober sex personer som har hjälpt polisen i Stockholms län att lösa eller avvärja brott och olyckor.

En av de sex belönade personerna är Karin Drake, medlem och tidigare anställd på RFSL Stockholms kansli. Karin Drake har för sitt agerande i samband med attacken mot en av våra medarbetare på RFSL Stockholm belönats med en medalj av Carin Götblad.

”Det känns viktigt att sådana här insatser uppmärksammas av polisen! Karin har med sitt agerande visat på ett stort civilkurage och en handlingskraftighet i en krissituation, det är mycket hedervärt! Utan Karins insats kunde händelsen ha fått helt andra konsekvenser. Jag är oerhört stolt över vad Karin gjort och hoppas att fler tar efter Karins exempel på agerande i liknande situationer”, säger Jerry Adbo, ordförande och Linda Johansson, vice ordförande för RFSL Stockholm i en gemensam kommentar.

RFSL Stockholm arbetar för ett samhälle fritt från hatbrott, våld, förtryck, fördomar och diskriminering oavsett grund. Det är avgörande att ha polisens och hela samhällets stöd i det arbetet. ”Att polisen delar ut en medalj till en hjältedådig insats av det här slaget i samband med ett brott riktat mot oss som organisation, visar att polisen inte gör skillnad mellan våldsbrott riktade mot heterosexuella och brott som är riktade mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det känns positivt!” Avslutar Jerry Adbo och Linda Johansson.

Keep on rocking, girl!

Lite dyster och samtidigt upprymd efter begravningsceremoni med anledning av Rita Creightons bortgång. Det känns konstigt. Rita har lämnat ett väldigt tomrum efter sig i många organisationer och hos många människor! Det blev en alldeles för kort stund på jorden. Vi var många som idag hedrade Ritas minne, helt i stil med Rita själv och hennes önskningar. Det finns så mycket en kan säga om Rita. Jag vill helt kort bara säga TACK! Rita brukade alltid avsluta sina debattinlägg med "I´ll be back". För mig är Rita "already back". Keep on rocking, girl!

Du som lämnar facket - GE FAN I MIN LÖN!

Idag kan vi läsa att LO-facken tillsammans tappat 80 000 medlemmar efter borgarnas attack mot A-kassan och fackföreningsrörelsen. Det innebär minskade medlemsintäkter på omkring 300 miljoner kronor. Många fackliga företrädare (anställda av de fackliga organisationerna bör tilläggas) tvingas lämna sina poster. Detta är inte det hemska med bilden. Det hemska är att de trehundra miljonerna skulle gått till att utbilda de fackliga medlemmarna, arbeta för säkrare arbetsmiljö, manifestera för starkare kollektivavtal och att satsa på medlemmarnas arbetsvillkor på arbetsplatserna. Vad ska nu bli av detta?

Jag förstår att det är kännbart ekonomiskt med den nya, förhöjda avgiften till A-kassan, men jag förstår inte varför medlemmarna sviker facket. Det är precis detta borgerligheten vill komma åt. En försvagad fackföreningsrörelse leder till försvagade kollektivavtal som i sin tur på sikt sänker lönerna, förlänger arbetstiderna, minskar OB-ersättningen och minimerar våra pensioner. Det kan inte komma som en överraskning.

Vi måste komma ihåg att det är facket som förhandlar kollektivavtalen. Idag saknar nästan var femte anställd ett kollektivavtal - ett avtal som garanterar löner, arbetstider, semestrar, pensioner osv! Kom också ihåg att Facket - det är VI! Du och jag tillsammans - ingen myndighet eller kommunal inrättning, utan enbart en intresseförening för oss som arbetar, eller löneslavar för den som så vill. Genom att lämna den fackliga organisationen i tron att spara några hundringar i månaden är lika dumt som att pissa i motvind (om du har en penis vill säga). Om facket försvagas och därmed också kollektivavtalen, kommer detta att innebära att vi ALLA förlorar i fråga om sänkta löner, längre arbetsdagar, mindre OB-ersätting osv. Hur korttänkt är inte det?

Historien vis (ja, jag är inte historielös, till skillnad mot många andra i detta land), inser jag dock att den här tillbakagången kommer att innebära en allmän försämring för de svagaste i samhället, Du och jag. Det i sin tur kommer förhoppningsvis innebära en folklig resning och en mobilisering underifrån. Det är på detta hopp jag lever, men jag kan inte låta bli att vara argsint på de som inte är solidariska och därför väljer att lämna facket. Det är en sak om de dumdristigt ställer till så att de bara skadar sig själva genom sänkta ersättningar och inskränkta rättigheter på jobbet, men GE FAN I MIN LÖN och MINA RÄTTIGHETER! Att lämna facket innebär att fackkamraterna och ALLA andra på arbetsplatsen (bland löntagarna vill säga) drabbas!

Tack för den bakvända solidariteten, din egoistiske sate, kollektivt självmord kallas det och vad jag vet är sådant kriminellt!

Ideologisk desorientering!

Jag är brydd över partiets satsning på bildning för medlemmarna. Det finns idag, i min arbetarekommun ska kanske tilläggas, enbart EN medlemsutbildning. Denna utbildning är mycket ytlig och omfattar enbart en dag. I denna utbildning är tänkt att medlemmar ska få ta del av partiets politik, ideologi, värdegrund och organisation. Hur hinns detta med under en dag undrar jag? Jag vill gärna jämföra med LO-fackens bildningsideal, eller ungdomsförbundet SSUs. Där finns fortfarande rejäla utbildningar. Där finns ett rikligt utbud av kurser, som dessutom löper över minst tre dagar. För partister som fått sin bildning genom SSU eller facket kan en endags kurs vara tillräcklig för att "skolas" in i partiet, men hur blir det med de medlemmar som inte har sin bakgrund i arbetarrörelsen, eller ens i arbetarklassen? Kan det vara detta måhända som lett till den ideologiska labilitet och desorientering partiet drabbats av under snart tre decennier? Något måste till! Partiet måste satsa på folkbildningen! Vi måste bilda våra medlemmar i ideologi, den rätta vill säga, den demokratiska socialismen. Vi måste tvätta bort den sociala liberalismen som allt som oftast gör sig gällande i diskussioner inom arbetarekommunen, på partikongresser, i ledare och debatter. Denna ideologiska desorinetering måste ha sin grund i obildade medlemmar som enbart tycker och faktiskt inte resonerar utifrån sin fasta ideologiska bas, kanske saknas denna bas över huvudtaget. Vad är ett socialistiskt parti utan socialistisk ideologi? Ett luftslott! Och då är det inte konstigt att val förloras när det visar sig att en före detta ledare totalt saknar bas, takt och känsla! Nu måste vi ta strid för den ideologiska riktningen!
Folkbildning för partiets fortlevnad!

Nytt jobb

Hemma efter första dagen på nya jobbet! Det känns helt underbart att göra något nytt. Förnyelse stärker. Nu finns dessutom tid till förkovran och stimulans i skön och "fängslande" miljö.

Sura gubbar

Efter ett två timmar långt informationsmöte om något som tydligen ska öka individens egenmakt och inflytande och som av borgerligheten kallas "Vårdval", kan konstateras att majoriteten i landstinget inte är intresserade av att driva någon egen politik, utan snarare klaga på den "illa förda politik" som socialdemokratin tillsammans med fackföreningsrörelsen drivit under förra mandatperioden. Kan inte moderaterna åtminstone försöka föra egen politik istället för att skugga vår? Vårdval är för övrigt en usel modell som bland annat kommer att innebära att de mest bemedlade kommer att få tillgång till bättre vård än andra och att det görs enklare att profitera på sjuka människor. En sådan politik står inte vi för! Inte nog med att politiken är ogenomtänkt, företrädarna är sura och arroganta också. Dessvärre tycks detta ha smittat av sig på tjänstemännen, som intagit någon slags översittarattityd och dessutom ändrat dialekt och uttal efter politisk majoritet. Varför sura? Förstör och var glada så länge ni kan! 2010 är det slut på kalaset. Röda gubbar kan vara trista ibland, men tvi för de sura!

Är tiden förbi?

Under veckan som gått har jag flera gånger irriterat mig över att klockan på LO-borgen stannat. Den står på klockslaget 11. Kan detta i tider av borgerlighet och iskalla vindar i Stockholm och konungariket Svea tyda på att den fackliga kampen hör till en svunnen tid? Facklig kamp föds ur förtryck och högervriden politik, så jag hoppas innerligen att uret snurrar på och kanske, med lite hopp, något snabbare än det gjort det senaste decenniet! "Proletärer i alla land, förenen eder!"

Rallyfika

4 1/2 timmes mysfika på Cinamon med Pappa Jonatan, Mamma Pernilla, Elton och Frippe.