tisdag 16 mars 2010

Städa er egen skit, borgare!

RUT-avdraget.
Det sas skulle gynna låginkomsttagare, lågutbildade kvinnor och tjäna som ett led i jämställdhetskampen.
Maud Olofsson sa i TV. "Jag slåss för de här kvinnorna..." och menade på de hårt arbetande kvinnor som dessutom är ensamstående och behöver städhjälp, eftersom de har en mängd oavlönat arbete i hemmet som de själva måste utföra.

Så här i efterhand kan man fråga sig vad resultatet blev. Jo, en undersökning som regeringen lät Almega genomföra - Almega, som ju är Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänstesektorn, genomförde sin undersökning och kom fram till att många, uppemot 70 % av låg- och medelinkomsttagare faktiskt har utnyttjat tjänsten.

SVTs Agenda lät istället SCB (Statistiska centralbyrån) genomföra en undersökning med samma ändamål. Det resultatet visade på en annan sanning, nämligen att av 81 000 som utnyttjatstädavdraget (avdraget för hushållsnära tjänster) var endast 6 promille låginkomsttagare, 1 % var låginkomsttagare och resten höginkomsttagare.

Hur kommer det sig att de båda undersökningarna visar så olika resultat? Hmmm, det är ju egentligen inte så konstigt. Vems intressen företräder egentligen Almega, vilken sida står de på? Arbetstagarens? Knappast. Regeringens, ja, glasklart! Almega presenterar en rapport för att hjälpa Maud Olofsson att hyckla.

I en debatt mellan LOs Vanja Lundby Wedin och FPs Jan Björklund svarar Jan "Ja, men det är ju självklart. Den som har högre inkomst har ju större möjligheter att använda tjänsten. Det gäller ju vilken vara och tjänst som helst". Glasklart? Men var finnslogiken i det som Maud Olofsson då försökte påskina?
Jan Björklund fortsatte hävda att "det ger ju många jobb åt lågutbildade kvinnor".
Men vore det inte bättre att istället bygga ut offentlig sektor och lägga dessa hushållsnära tjänster i offentlig regi, som gör att alla med ett behov av dessa, kommer till gagn av tjänsterna? Det handlar om äldre och sjuka, som jag tycker kan uppvisa ett större behov av denna typ av tjänst. Varför subventionera något som bara höginkomsttagare kan dra nytta av? Är det motiverat? Återigen har kapitalet talat. Återigen ett bevis för det klassamhälle vi lever i och som borgerligheten förstärker.

Att detta skulle vara ett slag för jämställdheten verkar ju patetiskt! Att lågutbildade kvinnor ska kräla på alla fyra och torka skit hemma hos borgarkärringar verkar inte särskilt jämställt enligt min mening.

fredag 12 mars 2010

Kämpa för rättvisa!

Nej min vän, det blir ingen kärlek i världen, så länge du litar på himmelen eller de mäktigas medlidande.

Nej min vän, så länge som hålet i kakan är lönen för den som bakar, ska talet om kärlek förbli en vacker dröm.

Du kan låta Lions klubb behålla sin fruktkorg; låt Humanisterna hålla sina frasrika tal!
Orättvisor bekämpas förgäves med blommor. Inget medlidande kan hejda blodet som strömmar.
Hungriga magar mättas inte av kyssar...

Vilken sida står du på?
Vilken färg har din fana?
Det blir ingen kärlek i världen om det inte finns rättvisa.
Och du får aldrig någon rättvisa - om du inte kämpar för den.
Och det blir ingen kamp om vi inte når enighet!

måndag 8 mars 2010

Internationella kvinnodagen

Så var det dags igen! Uppmärksammandet av internationella kvinnodagen. I år firades 100-årsjubileet av denna dag. Det kan man inte tro, inte om man gör ett tvärsnitt av jämställdheten i Sverige eller i något annat land i världen. Att vi inte hunnit längre på dessa 100 år är anmärkningsvärt.

Kanske beror detta på att den feministiska kampen (som för övrigt bör kallas jämställdhetskampen, med tanke på att svensken, oftast bara tänker på detta just den 8 mars, alltså en gång per år, och alltså inte är medveten om de strukturer som över- och underordnar män och kvinnor, och som alltså inte är en del i kvinnokampen, varför begreppet feminism blir missvisande) inte förs mer kontinuerligt. Kvinnokamp måste ske varje dag, inte enbart på festligt vis med ballonger till barnen och föreläsande aktivister en dag per år. Kampen måste föras AV folket, inte FÖR folket. Kampen måste erkännas, inte förkastas (ofta av män av någon märklig anledning. Kanske vill män generellt sett inte dela med sig av makten...???)

Kanske är vi i vårt land så nöjda över att vara "världens mest jämställda land". Kanske är vi nöjda över att kvinnor i vårt land är underställda männen, att vi rekonstruerar förtryckande system, att vi tillåter att makten är förbehållen männen, att kvinnor jobbar mest i vårt land men till lägst lön, att männen äger de flesta rikedomarna, att männen står för 95 % av allt våld, att männen projicerar sitt våld mot kvinnor och barn, att män tillåts tro att de är jordens allt, jordens mitt, att männen smiter undan det oavlönade arbetet (även om det finns de som stolt kallar sig feminister bara för att de hämtar barn på förskolan eller tvättar kläder ibland), (fast det finns ju också män som är jämställda på riktigt och feminister. Men jag generaliserar just nu för att kunna visa på ett mönster.)
Kvinnokamp och kamp för jämställdhet - jämlikhet mellan kön är vårt gemensamma ansvar och en kamp som måste föras varje dag.

Vad beror denna över- och underordning på? Denna könsmaktsordning - för det är ju det det handlar om, att könskategorin män som kollektiv är överordnad könskategorin kvinnor som kollektiv.

Några viktiga delar i orsakerna anser jag vara:

1. Kapitalismen
2. Patriarkatet
2. Människans behov av att "köna" människor
3. Vårt sätt att uppfostra barn
4. Heteronormativiteten
5. Den mänskliga lojheten.

Jag vill vidareutveckla var och en av dessa fem angreppspunkter, men inte just nu. Se det som en följetong istället...

Befrielsen är nära, dagen är nu mogen, nu vaknar vi kvinnor - Å, alla kära systrar, dagen är äntligen här...